PROJECTS         ABOUT         CONTACT

Gideonsson/Londré


Böjelser

November 2020 






 



Photo credit: Lena Bergendahl


Gideonsson/Londré har bjudit in till tankar om kroppspositioner, helst en position per timma i ett schema, ett rutnät. För att demonstrera det precisa med denna metod så kommer denna mening att fortsätta med en position som försöker förklara hur vi som använt oss av rutnätet känner; vi deltar i metoden.

Vi ser oss själva som streck, efter önskemål från skaparna. Vi skapar och synar pappret och måste använda våra äckliga händer för att förmedla hur våra kroppar befinner oss under dagen. De som inte fyller i pappret deltar också inuti oss, vi är alla summan av våra kontakter. Det är orimligt att tänka att vi inte lärt oss det mesta vi kan från andra djur, långa trådar, vi är en ung art.

Att se sina kroppspositioner bläddras fram i anteckningsböcker som visar ett år är då mer som en kontemplation över livets banalitet. Vid första ögonblicket i alla fall. Men när man lämnat detta banala.

Kan man se baksidan av huvudet som fotograferats som porträtt?
Vad har de där att göra?
Vi redigerar våra liv i efterhand.

Gamens nacke är tung i botten där den inte ska vara det för människor. Klykan som bildas hör inte hemma där, precis som allt annat som inte gör det har hamnat där för fort, vi rör oss för fort framåt.

Gideonsson/Londré pratar om den böjda kroppen som en som vill något, något som inte kan separeras från utveckling. Inte att den böjda kroppen ska skämmas. Politiken av den böjda kroppen går här alltså inte förlorad, tungt arbete tvingar dig att sluta tänka.

Dörrstopparna är här!
Extra ljus skiner på trösklarna.
Vi som går över dem synas av våra gäster.


Text av Max Ockborn



Verk i utställningen: nackkragar, dörrstopp, M. F. och J.

20/11 Performance för M. F. och J.


With support from: